Förlossningen

Onsdag 25/5.

Fick oregelbundna värkar som gjorde att den natten inte blev så mycket sömn.

Torsdag 26/5.

Hade värkar fortfarande och nu mer regelbundna men långt i mellan (7minuter mellan den och dem var  1minut långa)

Gick hela dagen och gnällde här hemma över att det gjorde ont och att det inte är någon ide att åka in för det skulle ändå inte  vara något på g. (enligt mig själv) Åkte till Måttsund på Mary Kay kväll (öppet hus). Började må riktigt dåligt där , så vid halv nio fick Magnus hämta mig å vi åkt hem, fick sitta på toa ganska mycket, magen var inte min vän så att säga. Gick och försökte sova men vid halv två på natten gav jag upp och sa nu måste vi åka in. Ringde förlossningen och dem tyckte också att jag skulle komma in.

Väl inne så kopplade dem på ctg-kurvan som vanligt, men dem fick inte värk mättaren att funka för att jag inte kunde ligga på rygg. Så på skärmen visades inga värkar, å mitt i mättningen  tror ni inte att jag får en ny toa attack (nummer 2) panik av med alla sladdar och ut på toa.. när jag väl kommer tillbaka så måste vi börja om från början med kurvan ..Suck.. ville inte ligga där och plågas nå mer. Sen efter kurvan kollad dem om jag var öppen något åå det var jag så klart inte , men livmoderhals tappen var i stortsätt borta. Sen frågade dem om jag vill gå och bada lite badkar för att lindra min smärta lite (eftersom jag inte har ett badkar hemma) å sakt och gjort så badade jag badkar, tyckte inte det hjälpt ett skit ,blev bara väldigt varm och svettig.

Fick sen åka hem med två panodil , en brikanyl tablett och en insomnings tablett. Kom hem vid 6 tiden på morgonen på fredag, fick sova till klockan 12 ungefär sen gick det inte att sova något mer.

Fredag 27/5.

Steg upp kl 12 på dagen, värkarna var kvar 7 minuter mellan dem 1minut långa. Å så gick jag hela dagen. Kl 17.00 ringde jag förlossningen och fråga de vad jag skulle göra , för jag kände mig så slut att gå om kring med smärta hela tiden .Jag frågade  hur långt det ska vara mellan värkarna innan jag skulle komma in (eftersom mina värkar inte blev tätare) Bm svarade att jag skulle komma  in när jag inte stod ut något mer eller om dem ändrade karaktär.

Åt inget mer än en macka under fredagen just för att jag ändå fick gå på toa hela tiden , även om jag bara drack vatten.  Fram åt 22.00 blev värkarna värre , det var fortfarande 7 minuter mellan dem men värkarna varade i 4 minuter.. jag trodde jag skulle gå i taket.. grinade åt Magnus , om att så här lång skulle minsann inte en värk vara , dem skulle bara vara mellan 60-90 sekunder. Såg klarat Big Brother som slutade kl23.00 sen ringde jag förlossning och dem sa att jag kunde komma in.. Varför jag väntade en hel timme innan jag ringde var för att jag inte vill åka in och få ännu ett besked att inget hade hänt.

Kom in vi 23.30 , Linda som Bm hette kopplade på ctg och dem tog en kurva , fick inga värkar som syndes på skärmen denna gång heller, (för att jag låg på sida) kl 0.00 skulle Linda kolla om det var något på G. Jag började gråta , å Linda undrade vad det är , har du jätte ont eller ? nä svarade jag, de är bara att jag kommer få åka hem igen för det kommer inte att ha hänt något.

Så Linda kände och sen log hon åt mig och sa - du kommer inte få åka hem något mer nu utan din bebis för du är öppen 3 cm.

Sen gick hon i väg och skulle prata med dem andra som jobbade. Å sen när hon kom tillbaka sa hon att dem vill att jag skulle gå över till bb och försöka sova lite och att vi skulle köra igång på morgonen. Å om jag inte kunde sova så skulle jag komma tillbaka.

Lördag 28/5-2011

Gick över till bb , Magnus bestämde att han också skulle sova på bb i fall att de skulle bli något under natten. Kl 1.00 fick jag två värktabletter och en insomnings tablett.

Lyckade faktiskt sova trotts värkar och pirret i kroppen över att  väntan på lill killen snart skulle vara  över.

Vaknade vi  5.30 första gången, somnade en gång till , kl 06.00 Gick över till förlossningen kl 6.30

Fick Bm Kerstin och Usk Maria, Kerstin kollade hur mycket jag var öppen 3,5 cm. Det hade alltså inte hänt något under natten. Fick prova lustgas. 7.30 tog Kerstin vattnet på mig, kom typ inget.

9.45  var jag öppen 4cm, och Kerstin frågade om jag ville ha något annat smärtstillande än lustgas, å det vill jag så jag tog ryggmärgs bedövning.   Jag gjorde det man inte får göra när man får den, jag ryggade undan , turen var väl att jag ryggade undan av bedövnings sprutan som man får innan  och inte av själva ryggmärgsbedövningen. Skönt var det att slippa smärtorna i ryggen och magen , men man kände fortfarande värkarna , jätte mycket , men nu klarade jag att gå upp på toa med hjälp. 11.50 var jag öppen 6 cm å då började jag känna mig ”bajs nödig” å under värkarna fick jag ligga och hålla i mot (knippa för annars kändes det som att bebisen skulle komma ut ) Ringde på Kerstin och berättade hur det kände och hon kollade, men sa att det är ett tag kvar. Men om jag jämför vad läkaren som get mig ryggmärgsbedövning sakt så skulle det ju vara flera timmar kvar och Kerstin sa nu att min lilla kille skulle komma ut innan hon skulle gå hem. Kl 16.00

Magnus började bli hungrig så han gick i väg för att köpa sig lite lunch.  Ca 12.

Tog ca 20 minuter för han innan han kom tillbaka och då  sa jag -att nu kan jag inte hålla i mot något mer (knippa) ,Så Kerstin kollade och jag var öppen 8,5 cm och hade en lite hår kant kvar.

Prova att tryck lite sa hon, så det gjorde jag när nästa värk kom och då var jag öppen 10 cm på en gång och ingen hård kant kvar. 13.05 var detta , å då fick jag börja knysta. Kändes som en evighet av smärta, Kerstin  sprejade smärtlindrade ”salva” mot smärtan där ner , å nu började jag verkligen  fundera  på vad jag get mig in på, å i min hjärna snurrade det också , hur jävla länge ska det göra så här ont.  Å under varje värk ville Kerstin att jag skulle knysta tre gånger , men jag knystade bara två , var lite nervös så att säga + att jag tänkte att när nästa värk kommer ska jag vila och sen så knystar jag nästa gång. Men det gick inte.När huvudet var ut en lite bit och det bara var en knystning kvar då vart jag rädd.. för då gjorde det sjukt ont, då ville jag ta mitt pick och pack och åka hem. Men då när den värken kom så gick allt så fort , tog i och så var han bara ute och allt blev helt underbart och smärtan som var där nere var så minimal att den gjorde inget.

Sen låg våran fina kille på min mage och Magnus klippte navelsträngen, å sen kändes det som en evighet innan jag fick gå och duscha. =0)

Våran lill Kille Edwin kom till världen den 28/5-2011 kl 13.39 han vägde 4160g och var 52.5cm lång.

Här setter stolta pappan nålen som markerar att vi fått en pojke.